Hej & hejdå allesammans. Härmed stängs denna fantastiskt välbesökta blogg ner. Men misströsta icke, besök istället http://freeyourass.blogspot.com/!

Jag tappade bort Bob Dylan där ett tag. Den kärlek jag känt för denna fantastiska man(sgris) sen i ungdomens sorglösa dagar befann sig dock, tack & lov bara i en svacka. Det enda som behövdes var ett framförande av Girl Of The North Country med två bandmedlemmar i Page France (ett förtjusande band för övrigt) på youtube för att fjärilarna skulle komma tillbaks.

Så nu behöver du inte oroa dig mer Ellinor.

Anna är sjuk so I'm gonna make her sweat. Svettas ut allt det sjuka.

All denna latin kommer ta kål på mig. Eller snarare all kemi. Be för mig ni där ute, be för att jag skall klara denna prövning. Amen.

Igår kom Julia & bjöd oss på söndagsmiddag. Paj & kålsallad. Bröd & Taleggioost. Äpplemust från Höganäs. Julia åker snart till Norge igen & det är också något värt att be för, att vi lyckas bila till Utne i sommar som vi så gärna vill.

Idag har det varit ett fantastiskt vårväder med omväxlande sol & spöregn. Anna har klippt håret igen med nagelsaxen och nyss hörde hur hon stod inne på toaletten och sa till sig själv: "Jag tror att jag äntligen lyckats åstadkomma den frisyr jag velat ha i hela mitt liv." Äntligen alltså. Och med en nagelsax dessutom. Det är värt. Nässlorna är späda this time a year. Således begav vi oss ner till fältet där vi plockade för glatta livet. En mineral och vitaminbomb har DN lovat oss. Hoppas att det är värt det för mina fingrar är så brända att jag inte ens kunde hålla pennan normalt när jag skrev förut. Det gör verkligen ont. Och jag som inte ens trodde att späda nässlor brändes.

Moses är finare än någonsin. Trots att han bet Anna i fingret idag. Han är så tillgiven & vacker, fan vad jag älskar honom. Imorgon skall han vara ensam hela förmiddagen. Tanken på det ger mig en liten klump av ångest i magen.

Linn kom hem från Dublin idag. Hon har tappat sin röst. Säkert på någon pub. Jag tycker i alla fall att det känns bra, för en helg i Uppsala utan henne kändes lite tomt.

Igår var det fredag & vi var bjudna på en superhemlig fest i Flogsta. Kvällen inleddes dock med förfest i korridoren & vi hade överraskande roligt. De nya holländarna är snygga & jag & Anna anstränger oss verkligen för att bli deras vänner, b.la. genom att bjuda dem på vin.

På den hemliga festen dansade vi & drack öl & samtalade med dörrvakter & plötsligt fick jag syn på ingen mindre än Bodil Martinsson. Bulling! Helt chockerande kändes det nästan. Men mycket trevligt.

Idag hittade jag ett A4-ark där Anna hade skrivit; "ALLTING HANDLAR OM OSS ...och våra framtider." med rosa tusch. Hon minns inte att hon har skrivit det men det måste ha skett någongång inatt. Ny pryder den toalettdörren.

Förresten har vi kanske kirrat lägenhet. En alldeles riktig lägenhet med ett alldeles eget kök & balkong & badkar. Och framförallt inga studenter som inte kan bete sig normalt. Vår granne och hundvakt skall nämligen bli sambo i hufvudstaden & erbjöd oss således att flytta in i höst. Det är bestämt värt ett hurra.

Nu skall jag gå ut & hjälpa min älskade kvinna med maten. Allting handlar ju trots allt om oss... och om våra framtider.

Jag bor i en stad som inte visar "Maggie vaknar på balkongen" på bio. 

Vi hittade vimmelbilder från GS2H på Storan i helgen & fylldes av en sorgsenhet sorgsnare än typ död. Något som liknar sagda klubb samt exempelvis Fête finns inte att hitta. Det är dagens sanning, mina vänner. Visserligen hade jag tillsammans med fru & Linn en för andra gången oerhört bra kväll på Orchidea, men det är liksom inte jämförbart.

När vi blir stora flyttar vi definitivt tillbaka till staden vid havet. Hoppas bara att dessa klubbar, samt vår vilja att klubba, finns kvar då.

På tal om bra saker så lyssnade jag & Anna till Karlavagnen igår (som pga nån sunkig sportmatch fick förkortad sändingstid). Eftersom det var fritt, dvs inget specifikt ämne, ringdes det in om allt ifrån icke-arbetande tarmar till vänersborgsflytt. Världens bästa godnattsagor berättas av folket, vardagskvällar på P4.

För övrigt har anatomi/fysiologikursen precis dragit igång och efter första föreläsningen, som handlade om cellen så må jag säga att jag hänger med sjukt bra. Vare sig Natrium/Kaliumpumpen eller membranpotentialen verkar speciellt klurigt. Men som sagt, det var bara första föreläsningen.

På en ynka vecka har de pressat in hela första terminens nutritionslära. Intensitet var ordet. Tentan gick i alla fall bra och jag belönade således mig själv som sig bör genom att gå till systemet och inhandla ett gott vin. 

 Trots hetsinlärning har det varit en fin vecka. Redan i tisdags unnade jag, Linn & Ellinor oss ett avbrott och drack massor utav lådvin & spelade MIG på mitt tak. Det var ju så fint väder så vi hade knappast något val.

 Vidare vill jag gratulera mig själv eftersom jag fått sommarjobb och därmed är det spikat; sommaren spenderas på västkusten och i Bullaren. Ljuvligt. 

En veckas ledighet har jag dock begärt för den numera traditionella avstickaren till Leksand. Jag, Petra, Karolina - en härlig trio. Mat och vin och utflykter en hel vecka, och betalt dessutom!

Jag har börjat hänga inne på flashback igen. Så nostalgiskt och spännade!  

Folk är så omoderna. Ellen berättar om nazi's i Lund och jag kom på att just det, det var ju där naziasen slogs mot Elisabeth Ohlson Wallin's utställning. Så satans jävla omodernt det är att vara nazist alltså. De får således förstaplatsen på min utelista. På en andra plats kommer jag att placera typ 70% av alla musikvideos som visas på MTV. Sexism är sjuuukt omodernt.

Tredjeplatsen fångas av något så banalt som två färger. Nämligen ljusblått & ljusrosa. Dessa två färger smickrar inte nån. Inte en enda människa. Jag har ett enda ord till övers: passé.

Vidare placerar jag bilar på en värdig fjärdeplats. No offence till er, mina vänner som tar sig fram i detta omoderna fordon, men bil det är något jag innerligt hoppas att jag aldrig skaffar. Bilar gör en lat & bekväm på bekostnad av naturen. Dessutom är de fula. En estetisk katastrof.

Femteplatsen är inpitchad av kära Charlotte och jag kan inte mer än att stämma in. Blogging är så jävla ute. Det vet ju alla. Förutom modebloggarna då såklart, som har mer makt än Carl Bildt & det är ju förbannat hett.

Utelistan kommer bergis att utökas. Håll ut.

Kära barn. Påsken är över och jag är tillbaks i Uppsala. Efter enkom ett dygn i korridorsrummet känns det som jag skall sprängas. Inte av vårkänslor eller längtan efter en fru som glider fram på en bräda i Sälen, tyvärr. Däremot över puckade jävla kukstudenter som gör mitt liv surt genom deras obefintliga förmåga att kunna festa normalt. Alltså, det här är värre än vad jag någonsin upplevt & då kommer jag ändå från en håla där folk super ikapp på egenbränd sprit & beter sig på de mest bisarra sätt under fyllan. Vad är grejen med att kasta ut inredning ur fönstret? Denna kväll valde de korridorens gemensamma TV samt en mycket bekväm fotölj. Jag måste flytta här ifrån. Jag är för gammal för sånt här.

Michael Stipe är homogay. Enligt Aftonbladet har han insett att offentliga personers öppenhet kan hjälpa andra. Bra insikt.

Jag bildgooglade Israel Kamakawiwo'ole & fick en smärre chock. När man lyssnat mycket till en röst så föreställer man sig personen på ett visst sätt & dude, det här var sannerligen inte sättet jag föreställt mig Israel. Mannen är HUGE! Inte stor & fet utan sjukligt abnormt stor. Googla själva så får ni se.

När chocken lagt sig youtubade jag honom & såg en del av en livekonsert & nu frågar jag mig; HUR lyckas han köra fingerspel på en ukulele med de gigantiska fingrarna?? Det är en gåta mina vänner, en gåta.

Sjukt cool är han i alla fall, rösten framförallt går ju inte av för hackor. Och hans version av Somewhere over the rainbow/What a wonderful world är fantastisk. Tack Tuva Novotny som introducerade mig för två somrar sen i Sommar i P1.

Jag & Anna klippte oss med nagelsax förut. Det fungerar svinbra, jag svär. Synd att ni inte kan se det klockrena resultatet.

Annars går dagen i musikens tecken; bäst just nu är definitivt Ane Bruns nya skiva Changing of the Seasons & Mozartkompositioner framförda av various artists. Sen är det ju Malodifestivalen ikväll också vilket jag ser fram emot med stor förtjusning. Kan inte bestämma mig för om jag vill att BWO eller Perelli skall vinna. En mycket svår avvägning. Vad tycker ni? Motivering?

DN:s Johan Schück skriver för övrigt att alla borde passa på att åka till USA just nu eftersom dollarn är så fantastiskt billig. San Fransisco lockar ju onekligen, även New York, men det spelar inte så stor roll om dollarn är billig om man inte har pengar, eller hur? Ganska lagom fattiga är vi, trots att vi ju faktiskt sparade minst en tusing på hemmaklippningen. 

Anna utmanade mig att anta ajjas utmaning. Nu gör jag det & utmanar samtidigt er. Det handlar alltså om att skriva vad man höll hus och gjorde för 5, 10, 15 & 20 år sedan. So, here it goes:

Mars 2003:

Bara ett par månader innan studenten och jag bodde i en fin lägenhet på Idunavägen i Uddevalla tillsammans med Maja. Förmodligen bråkade vi för jämnan. Tillsammans med mina ständiga vapendragare Robin, Linus, Lotta, Sofie, Ellinor mfl levde jag livets glada dagar som innehöll folköl, musik & parkliv & annat som kunde kopplas till proggen. Pluggångest var ännu inget för mig känt begrepp då jag misskötte skolan så gott jag kunde utan minsta strimma ångest.

Mars 1998:
Gick i klass 7c på Tanumskolan. Spännande period där allt skulle utforskas & enligt mig själv var jag på denna tid mycket ball & farlig. I alla fall på fritidsgården Mackan. Spelade fotboll i Bullarens damlag gjorde jag också.

Köpte ett par blåa FILA-skor nån gång under den här perioden (eller var det i 8:an?) vilket ledde till ett big beef med Ellinor över telefon. Jag var även väldigt kär i en man vid namn Linus.

Mars 1993:

Jag gick i andra klass på Backaskola i Bullaren. Jag beundrade min lärare Kajsa som fick mig att älska psalmer. Varje måndagmorgon sjöng vi "Morgon mellan fjällen" och Kajsa spelade piano. Låter säkert knas men för mig var det fantastiskt. I synnerhet eftersom jag ville bli präst.

Jag var tillsammans med Ville om jag inte minns fel, eller så var det kanske Otto? Ellinor jag vet att du kommer läsa det här & du får gärna adda något eftersom jag vet att du minns ALLT från denna period. Kanske rentav vad Marianne, den livsfarliga mattanten, lagade för mat till oss just denna månad, just detta år? För övrigt led jag av grava sömnproblem eftersom jag inte kunde sluta tänka på Gulfkriget & Lasermannen. Således spenderade jag dagarna med att skriva brev adresserade till Saddam i Bagdad samt skriva dikter om flyktingpolitik och vapen.

Mars 1988:

Ingen aning. Jag var i alla fall knappt fyra år. Hängde väl omkring & retade upp mina syskon eller nåt.

Leonard Cohen, Lou Reed & Mary J Blige. Satmliga dessa tre kommer till Sverige - sistnämnda i maj & övriga två i juli. Om jag kunde skulle jag gå på alla.

Karolina ringde precis & nu har hon äntligen beställt biljetterna. 9 oktober åker hon till Indien & därifrån skall hon ta sig till en jävla massa ställen & hem kommer hon inte förän april. Jag är sjukt glad för hennes skull, men har hon för en sekund tänkt på hur jag skall klara mig? 

Jag vet att jag redan älskar Håkans nya album. 26:e mars är datumet som gäller.  

För övrigt måste jag tillstå att Snoop & Robyns Sexual Eruption är för jävla fin att dansa till. För jävla fin att inte dansa till också för den delen.